Ännu en helg förbi!
Hur som haver, det blev mycket snack om bröst, folk blev fulla (inte jag då, givetvis) och till mitt förtret käkade vi fyllemat på BK. Det enda positiva med det var att magsäcken fylldes ut något och Regina fick en gratis barnmeny när jag köpte mitt whopper meal. När vi hade ätit, druckit, spelat ölspel och pratat en massa skit var det dags för sängen som utgjordes av en luftmadrass på golvet. Fick beröm av Elisabet och Emil när jag tog upp både lakan, täcke och kudde som jag knölat ner i min cocacola-tygpåse.
Nästa dag stressade jag hem då jag hade valt att bjuda hem på filmen på middag för att få laga mat åt någon. Studsade förbi affärn på vägen från stationen å hem, såg nog lite lagom galen ut där jag bar på allt mitt pick och pack och affärskassar. Ett par timmar senare kom familjen, och då bjöd jag dem på Bruchettas med Zucchini, mozarella och soltorkade tomater som aptitretare. Till varmrätt blev det rotfruktsgratäng, äppelbiffar och gräddfilssås blandad med lingonsylt. Smarrigt värre! Köket såg katastrofalt ut sen, men den goda maten är värd allt stök och all disk. Till råga på allt visades en flamländsk film på kanal 2. Underbart!
Jag lever faktiskt fortfarande
Har varit inne i en period där bloggandet inte varit så intressant, men nu känns det som att intresset börjar komma tillbaka litegrann. Det har ju hänt en hel del sen sist - slutade jobba, åkte till Belgien, jobbade strödagar och åkte till Stockholm, åkte till Belgien igen och levde loppan, besökte Aachen och Amsterdam, åkte till Stockholm igen, jobbade några strödagar igen, sjöng i konserter här och var, hälsade på i götet och Alingsås nåra gånger, började på ett heltidsvikariat, flyttade och umgicks med Niklas och vänner. Ändå är mitt liv kanske inte det allra mest intressanta just nu. Väntar på att kunna flytta till göteborg, men tar det lilla lugna för tillfället och går vikariatet ut. Nu börjar jag känna mig bekväm i min roll som sjuksyrra så det skadar nog inte att vara på ett och samma ställe ett litet tag. Stämningen på avdelningen hade dock kunnat vara lite bättre, men jag ser inte någon anledning till varför det inte skulle kunna bli bra igen eftersom det mesta faktiskt är missförstånd. Tur att jag trots detta trivs så bra på avdelningen.
Har ett nytt litet projekt på gång nu, vilket innefattar en kokbok och lite råvaror. Har tagit fram min tjocka kokbok och satt lappar vid alla recept jag är sugen på att laga och ska väl inom sinom tid börja beta av dessa. Niklas får komma och hjälpa mig lite. Om inte med att laga, så med att äta iaf. Dessutom kommer jag snart få Julia Child's kokbok och då är det väl dags att beta av den med (inte lika fanatiskt som i filmen förstås).
Hoppsan..
Den senaste tiden har bestått mycket av examination av uppsats, läkemedelsberäkning, runtresande och uppträdande. Allting har, efter en del slit, gått väldigt bra!
Man kan tycka att examinatorer borde diskutera om HUR man ska examinera en uppsats så de följer samma riktlinjer. När vi skulle opponera på en annan uppsats fattade vi inte riktigt vad examinatorn höll på med. Tror att alla blev smått irriterade på henne. Vår uppsats fick vi små irriterande kompletteringar på, men nu är det förhoppningsvis fixat. SÅ noga kan det väl ändå inte vara?
Läkemedelsberäkningen är också avklarad och godkänd, väldigt tur eftersom det nästan kändes som att det gällde liv eller död. Tror faktiskt inte att någon tenta har tärt så mycket på mig som den jäkla skittentan har. Nu kan jag äntligen släppa det iaf! Tycker nästan synd om T som fått stå ut med allt mitt tjat om den tentan.
Efter en liten stressperiod åkte jag för att hälsa på folk, åkte till Sagen och sen till Göteborg och Alingsås. Underbart! Fick för mig att vara lite spontan plötsligt, det sätter lite krydda på tillvaron! Jag blev förvånad över att jag faktiskt vågade planka på spårvagn och buss den här gången p.g.a. pengabrist, inte illa för att vara en ganska nojig person som mig. Dessutom klarade jag av att gå på liseberg utan att köpa ett åkpass, återigen blev jag väldigt förvånad över mig själv. Hade det varit den "gamla" stinan hade det låtit "Äsch, bara den här gången... " men nu var jag duktig och kunde hålla mig till att köpa några kuponger. :) Köpte ett par gröna kaninöron som tröst.
Igår infann jag mig på Malmö nöjesteater kl 16.00 för att repa inför kvällens föreställning. Vi fem körtjejer fick en egen loge att trängas i, och efter en stund fick vi öva tillsammans med artisterna och orkestern. Det jobbiga var all väääääntan, då ljudet i mickarna skulle ställas in. Vi gjorde iaf ett bra jobb som körtjejer i paljettoppar och hattar! Skitsnyggt ju. Det var verkligen jätterolig att stå på en "riktig" scen för en gång skull, det känns som att jag borde göra det mer... Jag vill!
Emeli är hemma!
Dags att få upp ögonen?
Efter ett tag insåg jag att samtliga tre läkarstudenter inte alls var "stereotypen" för hur man själv tycker en läkare är. Visserligen har jag sett många exempel på vänliga och bra läkare, men tyvärr är det läkarna från den gamla stammen som sätter själva stämpeln, och på något vis blir man ibland så irriterad på dem att man tyvärr börjar generalisera. Man tror att läkarna har all tid i världen och kommer sent till bestämda tider bara för att de ska få sin kaffepaus, men så är det ju faktiskt inte i det flesta fall. Kanske några, hm. Nåja, vi var i alla fall överens om allihop om att hierarkin måste försvinna, och även läkarstudenterna tycker detta fenomen är hur drygt som helst. Den gamla stammen är tydligen ganska bra på att även se "ner" på de stackars studerande. När jag satt där och pratade med dessa personer om detta insåg jag hur förblindad jag blivit av dessa 50-60-åriga allvetande och obstinata läkare, och att de flesta nyutbildade och unga läkare jag stött faktiskt är väldigt trevliga. Om dessutom läkare som inte har doktorerat kan sluta gå runt och kalla sig för doktorer så kanske vi sjuksyrror kan tänka på att försöka plocka bort lite av rivaliteten som har uppstått läkare och syrror emellan.
Sköna maj, välkommen..
Den här veckan har jag spenderat majoriteten av dagarna tillsammans med Tess. I måndags stack vi in för att träffa handledaren (vilken tur att Tess är duktig på att kolla mailen, läraren förutsätter tydligen att vi ska kunna infinna oss samma dag hon skickar mail med tid för möte) för att få hennes synpunkter. Vi försökte hålla god min, men efteråt suckade vi rejält. Det kommer nog bli bra till sist i alla fall. I utvärderingen ska jag i alla fall klaga på att vår handledare åkte på semester samma vecka som uppsatsen egentligen skulle ha lämnats in, vi får nämligen lämna in den en vecka tidigare än alla andra på grund av det.
Efter en vecka av arbete och besvikelse så firade jag igår valborg med Linn och hennes vänner. Det var ett trevligt gäng, först var vi i botaniskan för att senare på kvällen sticka och kolla på brasan i stadsparken. Fjuttig brasa måste jag säga, annat är det norröver vill jag lova, där man kan välkomna våren på RIKTIGT, och inte som i skåne, två veckor efter att det har blivit vår. Brasan brann upp på en kvart i stadsparken, minns brasorna uppe i borlänge som kunde brinna i två timmar minst.
Det var dock mysigt igår, vi gick på det uppbyggda tivolit och åkte karusell som de barn vi är. Efteråt var det prat om att gå ut men jag kände att jag ville spara mig och sticka hem. Det var en trevlig kväll!
M & J, sitting in a tree..
I söndags var det till vår besvikelse inget "sanningens ögonblick" på tv. Det hade tydligen varit sista avsnittet veckan innan. Typiskt, vi som hade bestämt oss för att vi hädanefter skulle ha söndags-mys med sanningens ögonblick. Nu får Fredrik och Filip duga istället.. Och jag måste säga att det var ganska roligt i söndags. Jonas Gardell skulle förklara för den läbbiga svartrockaren Manson vad aladdinasken betydde i det svenska folkhemmet. Han förklarade noggrannt vilken chokladbit som går åt först och vilken som alla tycker är äcklig. Tess och diskuterade efteråt att det verkligen märktes på Manson hur förvånad han blev, trots hans eget privata beteende, över vad man får säga i svensk tv. Jag tror knappast att Jay Leno hade börjat dra en massa skämt om sex, alkohol och droger. Hade han råkat nämna något av detta hade det blivit en stor censur. Vi drog i alla fall slutsatsen att Marilyn Manson verkade vara en ganska mysig person trots allt. Han och Jonas verkade dessutom bli väldigt bra vänner.
Idag var jag och sjöng på ett bröllop. Vi trodde först inte att vi hade kommit rätt så vi gick in i kyrkan för att fråga de två personer vi kunde finna. Dock tillhörde dessa personer inte bröllopet utan var bara där för att testa orgeln. Jonte och jag gick och satte oss utomhus för att vänta på kantorn, då dessa två personer går ut från kyrkan. När jag fick syn på den ena kände jag igen honom med en gång.. Det var han, den där skumma typen som följde efter mig när vi deltog i en konsert vid ett tillfälle. Han var SJUKT jobbig, följde eftermig och var som ett frimärke. När vi satt där ute på bänken och de gick förbi visste jag ännu inte att de inte tillhörde bröllopet, så jag sa till Jonte att "Om han ska spela när jag sjunger så ställer jag mig låååångt borta. Helst bakom en pelare där han inte ser mig"
Som tur var så stack de och den "riktiga" kantorn kom. Hon var lite skum hon med, fast på ett bra sätt. Mitt under vigselakten kom hon och ställde sig bredvid mig för att fråga var jag hade köpt min klänning, hon ville köpa en sån till sin dotter. Eh, ok. :)
Annars gick det hur bra som helst att sjunga. Det enda missöde som skedde under detta bröllop var att fotografen höll på att bränna håret mitt under en diktläsning då han skulle fotografera. Prästen störtade fram till honom "aaaaakta" och alla blev lagom förvånade. Dock hände ingenting, fotografen har håret kvar.
Åldern är bara en siffra.
När jag är ute med vänner kan jag sitta och klaga på att "alla är så unga på det här stället" och då blir jag upplyst om att de faktiskt är i min ålder, eller bara två-tre år yngre.
För några dagar sedan var jag och käkade med mamma. Tjejen som stod i restaurangen gick en klass under mig på högstadiet, och jag tyckte verkligen inte om henne och hennes gäng, det coola gänget som tjuvrökte på rasterna. När jag nu, typ sju-åtta år senare träffade på henne i kassan på restaurangen var hon jättetrevlig och artig. Senare sa jag till mamma "Det är kul att se hur folk förändras, hur de mognar med åldern. Jag tyckte inte alls om henne när hon var yngre." Då frågade mamma mig "Jaha, hur gammal är du då, 60 eller?".
En av mina bästa vänner är sju år äldre och hon trodde nog aldrig hon skulle bli bästa vän med en fjortis. Jag trivs hur bra som helst i mina storastystrars bekantskapskrets, och de verkar trivas med mig. Jag hade nog inte kunnat vara tillsammans med någon som är under 25 (fördomar?) och jag har snart läst tre år på högskola. Hade jag varit omogen hade jag inte klarat av att börja på skolan redan när jag var 18. Tror jag i alla fall.
Dessutom sjunger jag i kyrkokör och tycker (oftast) att det är väldigt roligt.
Åldern är bara en siffra!
Solsken!
Dessvärre har man uppsatsen att tänka på också, men de känns heller inte så jättetugnt nu när vi går mot ljusare tider.
Det gick ju faktiskt bra.
Vi är helt otroligt bra.
Gött!
Praktiken är slut och vetenskapstentan är gjord, GÖTT!
Hade slutbedömning med min handledare i fredags, det gick superbra och vi var väl överens ända tills han sa: Nu skickar jag det här md posten till din handledare. Jag sa att han kunde glömma att skicka den med posten, litar inte ett dugg på att det kommer fram. Jag har ALLTID lämnat in min blankett själv, och det gör dessutom ALLA andra. Hans motargument var: Njaaa, jag är lite nojig när det gäller sånt. Jag svarade: Ja, jag är också nojig när det gäller posten! Kul om det hamnar någon helt annan stans, typ luleå (har varit med om att ens grejer man skickat har hamnat nån helt annat stans). Jag tjatade och tjatade, men nej, han var lite nojig. Tack för förtroendet, jag har fått gå hem till de flesta vårdtagare helt ensam för att ge medicin och annat, men jag får inte förtroendet att lämna in min egen bedömningsblankett. Jag är ju dessutom godkänd.
Aja, att han var konstig det visste vi ju redan, men vafan. Det känns precis som att han skickar min journalhandling med posten och det gör man ju inte bara sådär. Gah. Tillslut var jag dock tvungen att ge med mig, det var helt omöjligt att övertala honom. När vi skulle återgå till arbetet sa jag "Tja, vi har ju kommit överens...fram till nu!".
Igår hade jag en trevlig kväll med brorsan och Tess. Det var så skönt att bara sitta nånstans och hänga, trots att det bara var en massa smått oflk runt oss (ungefär lika gamla som mig med andra ord) och inte så mycket att titta på. På väg dit kom det fram nån kille som började prata skitfort på norska, det enda jag lyckades förstå var "oslo, skateboard, tåg, eslöv, höger eller vänster?" Jag svarade nåt i stil med "Är du från oslo och ska åka skateboard i Eslöv? Om du ska ta tåget måste du ta höger annars går du rakt in i en vägg (pucko, tänkte jag)". Sen höll han på att upprepa samma sak om och om igen, Mark frågade om det var knulla han ville, det tyckte norrmannen var jättelustigt. Sen började han fråga igen, jag sa att jag inte fattade ett dugg av vad han sa. Jag lyckades fatta att han sa att han inte kunde svenska, då svarade jag "Nä, men om du pratar lite ordentligare norska så hade jag fattat". Efter den lilla dialogen sa han återigen "eslöv, höger vänster?" ALLA PERRONGER LIGGER ÅT HÖGER!!!!
Tess höll på att dö av skratt och han undrade vad hon skrattade åt. Man kan ju undra. :P
Lite av varje..
I fredags var en dag som jag helst hade velat hoppat över, fast ändå inte. Jag skulle på anställningsintervju på onkologen och sedan ha OSCE i fyra timmar. OSCE innebär att man visar upp nio olika praktikska moment man fått lära sig under dessa tre år på sjuksköterskeutbildningen för lärare på olika stationer, och blir sedan bedömd i detta.
Hur som haver, jag var jättenervös för anställningsintervjun, har ingen aaaaaaning om vad jag sa till avd.chefen, men av hennes ansiktsuttryck att döma så var det nog inte några jättedåliga saker. Hon sa att det var ett stort plus att jag extrajobbat en del på onkologens avdelningar. Dock vill jag helst ha jobb på onkologen avd 85, så vi får se hur det går på den intervjun på onsdag.
Efter den där jobbiga halvtimmen där man skulle sitta och prata en massa om sig själv och säga saker man är bra på, så var det dags för OSCE. Även om det inte var en examination så var jag så nervös att jag helst ville sjunka genom marken. Det mesta gick dock bra. Snurrade till det lite på alla jäkla kontroller man ska göra inför en blodtransfusion, men annars var det nemas problemas. Bäst gick nog aspiration av övre luftvägar, de sa "Det syns verkligen att du har gjort det här flera gånger!", trots att jag aldrig gjort detta på en patient. Ibland lönar det sig att förbereda sig genom att läsa. ;)
Igår var den bästa kvällen på länge. Jag hade så länge sett fram emot att se Ola Salos uppsättning av Jesus Christ Superstar, och nu var det äntligen dags! Jag satt där och bara njööööööt. Ola var skitbra som Jesus, och han som spelade Judas var SUVERÄN! Jag fick mig dock en liten chock när jag såg att han som spelade Petrus var en som jag har chattat en massa med för några år sen. Vi satt väldigt långt fram, men med den nya frisyren så är chansen att han kände igen mig väldigt liten. :P
Åh, jag vill se den om och om igen. De fick förresten tillstånd av Andrew Lloyd Webber att spela in en CD av den föreställningen. Då är det ju väldigt bra.
Nä, nu tycker nog många att det är dags för mig att sluta babbla. :)
Wow.
De ringde från psykiatrin idag och ville att jag skulle komma på anställningsintervju där. Jag vart glad, samtidigt som jag på nåt sätt hoppas på att onkologen ringer och vill ha mig där. Hur som haver, hör inte onkologen av sig och jag får sommarvikariat inom psykiatrin så tar jag sjävklart det. Kan ju vara en lagom slapp start, men tanke på att man inte gör mycket mer än delar piller och pratar.
Var är folk när man behöver dem?
Jag är trött på att behöva jaga folk hela tiden. Ända sedan jag åkte till Belgien som Erasmusstudent har det bara varit en massa kladd med allt. Det såg så himla bra och smidigt ut på papper och det verkade som att allt skulle gå som smort. Nejdå, när jag kom ner dit visade det sig att den internationella koordinatorn inte hade fattat att jag skulle praktisera tre veckor på en akutmottagning, och sex veckor på en kirurgisk avdelning. Istället var nio veckor på akutmottagning planerat för mig. Som tur var lyckades vi fixa så jag kunde vara de nio veckorna på akutmottagning, och slapp därför göra den kirurgiska biten. Jag läste teoridelen av akutkursen där nere, tanken var att jag skulle tentera av den där nere. "Va? Det har vi inte hört något om" var det jag fick höra där nere. Därför skrev jag tentan här i sverige, och det var ju tur att jag även hade läst akutsjukvårdsboken de hade använt sig av här i Sverige, med tanke på att innehållet inte var ett dugg likt det jag läste i Belgien. Klarade tentan med nöd och näppe, och det var jag väldigt stolt över. Konstigt, eftersom kursen därnere ansågs motsvara den här hemma.
När jag kom tillbaks till Sverige skulle jag delta i barn-HLR tillsammans med de som läser barnsjukvård. Kvinnan som höll i barn-HLR skickade mina uppgifter till kursansvarig och sa att jag var godkänd, men till FEL kursansvarig. Jag hade tydligt talat om att jag läste akutsjukvård och INTE barnsjukvård, men ändå hade hon skickat uppgifterna till kursansvarig för barnsjukvård. Dessutom hade hon döpt om mig till Stina Nordén. Yey.. Snacka om att jag inte fattade ett piss när kursansvarig mejlade att hon inte fattade hur jag kunde ha deltagit i barn-HLR utan att vara registrerad i kursen över huvud taget. Klart som fan att jag inte var registrerad som Stina Nordén i barnsjukvård. Fel namn och fel kurs.
Sen kom nästa grej. De kunde inte registrera min vistelse nere i Belgien eftersom jag inte fått något bevis där nere ifrån att jag hade gått där. Tack, det var ju bra att de talade om det efter att jag hade kommit hem. Jag fick kontakta koordinatorn där nere och be honom skicka ett bevis på engelska. Detta gjorde han, jag fick det på posten, och i det stod "Härmed intygas att Stina Nora här läst följande kurser..." Jaha, det var ju kul för Stina NORA att hon läst där nere. JAG FATTAR INTE ATT NORIN SKA VARA SÅ SVÅRT ATT STAVA TILL!
Igår började jag som planerat att läsa katastrofmedicin tillsammans med termin 5, då jag missade detta i höstas p.g.a. min vistelse i Belgien. Jag hade fått uppgifter av kursansvarig att själv gå till kursadministratören och registrera mig, efter att jag tillsammans med min egen klass hade skrivit läkemedels-tenta. Detta gjorde jag, men då kunde hon inte registera mig eftersom det inte stod i min studieplanering att jag skulle läsa katastrofmedicin nu. Vafan? Jag blir så trött! Hon sa åt mig att ta kontakt med studievägledaren för att reda ut detta. Men vadå, på studieplaneringen jag tillsammans med internationell koordinator utfärdade står det KLART OCH TYDLIGT att jag ska göra katastrofmedicin i v.9 tillsammans med termin 5. Detta var tvunget att godkännas och skrivas under av studievägledare, och detta är gjort, annars hade jag inte kunnat åka. Nu har jag försökt få tag på studievägledaren i två dagar utan någon större succé och fixas inte detta så kan jag inte examineras i katastrofmedicin.
Förutom allt detta, pusslande med kurser, mejlande och ringande till en massa personer UTAN någon som helst hjälp så var min utbytesstudier otroligt lyckade. Jag träffade en massa underbart folk och jag hade en underbar tid där nere... Men jag funderar ändå på att anmäla detta på något sätt? Men hur?
Visst ska man väl göra mycket själv och det ligger på en själv att man ska kunna komma iväg.. men ska det vara såhär?
