Emeli är hemma!

Så sant som det är sagt, och det är jag glad över. Nu gäller det bara få henne att sluta med alla engelska uttryck hon kör med. :)

Dags att få upp ögonen?

Det kanske är dags att börja personifiera läkare igen och inte kalla dem för "ett släkte". Detta kom jag på i onsdags då vi hade samverkansdag, vilket gick ut på att läkarstudenter, sjuksköterskestuderande, arbetsterapeutstuderande, sjukgymnaststuderande och psykologstuderande samlades på vår skola för att gå en utbildningsdag i samverkan. Vi samlades på morgonen i en stor sal för att sedan delas in i grupper. Tanken var att jobba lite utifrån ett patientfall, men vår grupp valde att presentera sig själva och att var och en skulle berätta lite om sitt yrke samt att man fick ställa frågor. Sen snackade vi visserligen lite om hur samverkan mellan samtliga yrkeskategorier kan se ut i praktik. Jag känner att det var en välbehövlig dag, inte minst för läkarstudenterna skulle jag vilja säga. De visste knappt vad en sjukgymnast eller arbetsterapeut gör. Alla vet ju dock vad läkarna och sjuksköterskorna gör, det går liksom inte riktigt att undgå och detta var alla tydligen överens om.
Efter ett tag insåg jag att samtliga tre läkarstudenter inte alls var "stereotypen" för hur man själv tycker en läkare är. Visserligen har jag sett många exempel på vänliga och bra läkare, men tyvärr är det läkarna från den gamla stammen som sätter själva stämpeln, och på något vis blir man ibland så irriterad på dem att man tyvärr börjar generalisera. Man tror att läkarna har all tid i världen och kommer sent till bestämda tider bara för att de ska få sin kaffepaus, men så är det ju faktiskt inte i det flesta fall. Kanske några, hm. Nåja, vi var i alla fall överens om allihop om att hierarkin måste försvinna, och även läkarstudenterna tycker detta fenomen är hur drygt som helst. Den gamla stammen är tydligen ganska bra på att även se "ner" på de stackars studerande. När jag satt där och pratade med dessa personer om detta insåg jag hur förblindad jag blivit av dessa 50-60-åriga allvetande och obstinata läkare, och att de flesta nyutbildade och unga läkare jag stött faktiskt är väldigt trevliga. Om dessutom läkare som inte har doktorerat kan sluta gå runt och kalla sig för doktorer så kanske vi sjuksyrror kan tänka på att försöka plocka bort lite av rivaliteten som har uppstått läkare och syrror emellan.

Sköna maj, välkommen..

Ibland är jag bra klumpig.. fast det är ingen ursäkt för skolan att vara så jäkla byråkratiska och ohjälpsamma. De bara utnyttjar sin makt hela tiden. När de själva tabbar sig (vilket de har gjort med hela min utlandsvistelse) så löser det sig alltid (bara för att jag ställer allt till rätta), då får de minsann göra fel. När jag råkar tabba mig lite gör de INGENTING för att hjälpa mig. Då kan de plötsligt inte göra ett skit. Då bryr de sig helt enkelt inte. Suck.. Ska bli skönt att slippa den skolan. Med tanke på att de flesta av lärarna i grund och botten är sjuksyrror, tror jag ibland att de blivit lärare för att de tappat emaptin och oförmågan att hjälpa.

Den här veckan har jag spenderat majoriteten av dagarna tillsammans med Tess. I måndags stack vi in för att träffa handledaren (vilken tur att Tess är duktig på att kolla mailen, läraren förutsätter tydligen att vi ska kunna infinna oss samma dag hon skickar mail med tid för möte) för att få hennes synpunkter. Vi försökte hålla god min, men efteråt suckade vi rejält. Det kommer nog bli bra till sist i alla fall. I utvärderingen ska jag i alla fall klaga på att vår handledare åkte på semester samma vecka som uppsatsen egentligen skulle ha lämnats in, vi får nämligen lämna in den en vecka tidigare än alla andra på grund av det.
Efter en vecka av arbete och besvikelse så firade jag igår valborg med Linn och hennes vänner. Det var ett trevligt gäng, först var vi i botaniskan för att senare på kvällen sticka och kolla på brasan i stadsparken. Fjuttig brasa måste jag säga, annat är det norröver vill jag lova, där man kan välkomna våren på RIKTIGT, och inte som i skåne, två veckor efter att det har blivit vår. Brasan brann upp på en kvart i stadsparken, minns brasorna uppe i borlänge som kunde brinna i två timmar minst.
Det var dock mysigt igår, vi gick på det uppbyggda tivolit och åkte karusell som de barn vi är. Efteråt var det prat om att gå ut men jag kände att jag ville spara mig och sticka hem. Det var en trevlig kväll!

RSS 2.0